​

​

Hofsta hette ursprungligen Hosta och måste av namnet att döma ha varit en urgammal gård, om vars förste bebyggare ordets första led "Ho" erinrar, angivande antingen hans rätta namn eller något liknande men sedermera förvanskat.

​

Efter flera århundraden ändrades namnet till Hofsta, förmodligen av någon skrivare, som därmed ansåg sig snygga upp det.

  

Hofsta, som så småningom blev en by med flera gårdar, nämnes första gången 1333, då Sigge Magnusson till lagmansö här ägde en fastighet.

​

​

​

År 1551 var Hofsta frälsejord. Byn var då ännu inte samlad på en hand utan upp delad i tre delar.

 

  1. En gård hörde på 1560-talet till ståthållaren Knut Haraldsson ( † mot slutet av 1560- talet), vilket troligen ärvt den genom sin första hustru, Ingegärd Turesdotter f. Bielke ( † 1560). Denna gård var redan då för länge sedan "ståndsmässigt" bebyggd, tynuvarande Västra flyggen stod där, om ock blott med en våning, sedan minst undra år, och platsen för Hofstas nuvarande corps-de-logi reste sig, som betydande murlämningar under nordsidans terrass vissa, huvudbyggnaden.

​

   2. En annan gård i Hofstatillhörde 1565 fru anna Håkansdotter f. Sparre och hennes man, häradshövding Peder Bryntesson Lilliehöök. Från dom gick gården i arv till sonen Måns Pedersson, till dennes dotter Anna Månsdotter ( †1634) och hennes man, också vidare. Överste Johan Fitinghoff på Broby sålde sin andel i Hofsta 1648 till nyssnämnde Johan berendes.

 

  3.  Den tredje delen av Hofsta innehades på 1560-talet av drottning Margaretas broder, riksrådet greve Sten Eriksson Leijonhufvud ( † 1568). Genom köp kom denna del först till ståthållaren Hans Claesson Bielkenstierna ( † 1566), från vilken den en tid torde ha gott i arv, längre fram till landshövding Axel Thuresson Natt och Dag († 1647), så, jämte det nyförvärvade Mörtbol, till rikskansleren greve Axel Oxenstierna ( † 1654), som å sin sida år 1648 sålde denna sin egendom till nyssnämnde Johan Berendes. Därmed kom Berendes i besittning av den tredje och sista delen av Hofsta, och Hofsta var alltså nu samlat på en hand.

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

​

1634 tillhörde helt eller delvis dessa gårdar Hofsta: Lönberga, Dragstad, Fall, Bjärsätte. Smedsbohl, Kvisätter Wästeråå, Axiöö, Grofva, åminne, Tegnebohl, Mörtabohl, Lindby, Bossbohl, Bondegården, Torssebru, Sten, Skarndal, Fjärdegården, Becketorp, Stafhella, Ålfärstorp, Stentorp, Settertorp, Åketorp, Högen Bränkärr och Mååhlkärr.

​

Hofstas innehavare efter Johan

Berendes död 1652 blevo genom arv hans dotter Märta († 1717).

 

 

Carl Ulfsparre som var utan barn sålde 1735 Hofsta till Hagbybergas ägarinna, änkefriherrinnan Catharina Cedercreutz. Hon bebodde Västra flygeln på Hofsta, och man kan våga en gissning, att det var hon, som uppe på de 1 à 1½ gråstensmurarna i denna byggnads nedre våning lät bygga den nuvarande övervåningen med dess cirka 90 cm, tjocka tegelmurar, vilka synas icke ha tillhört det älsta bygget (medeltidskyrkan?) utan härstamma från 1700-talet. Redan i sin livstid överlämnade Catharina Cedercreutz godset till sin dotter.

​

Bernhardt beskriver 1823 tädgården som stora, med orangerier, parkerna som sköna och allénsom de alldra vaktaste. Denna långa, för Hofsta så karakteristiska allé bestod i sin övre del av jätte stora granar och i sin nedre del av en klippta granhäckar. Den blev, liksom också de väldiga pyramidpopplarna, som prydde gårdsplanen, allt mer skröplig och slopades 1902. År 1912 lär grevinnan Ulrika (Ulla) von Arnold plantera en lindallé i den gamla granalléns ställe. 

​

​

Källa: Robert Mörner och  

 

 http://www.abc.se/~m9341/bjorkvik/vykort/hofstavy.html

​

​

​

​

​

​

​

​